Perspektiv på tillvaron

Uncategorized

Osäkerheten inför framtiden, det kringskurna livet under social distansering och deprimerande coronarapporter från hela världen får en ju att må skit om man inte riktigt skärper till sig och skärmar av sådant man inte mår bra av. Jag har till exempel slutat att titta på nyheter på TV. Jag läser fortfarande tidningen varje dag och det får räcka för min del.

Jag får tankar på att resa iväg. New York är jag riktigt sugen på. Inte det New York som det är just nu utan som det var för några månader sedan, eller varför inte som det var när jag var där med familjen för ett antal år sedan. Det är jag jättesugen på.

När det är plågsamt att tänka på tillståndet i världen tycker jag att det hjälper att zooma ut, riktigt ordentligt zooma ut. Ända ut i rymden till någon avlägsen galax eller att tänka på big bang. Då fattar man på riktigt att det som pågår under de här pandemimånaderna, eller om det blir år, trots allt bara är en riktigt kort blipp i hela universums historia. Då kan jag till och med uppfyllas av en tacksamhet över att få uppleva något så här unikt, i alla fall för en kort stund.

Men rymden ger mig perspektiv och har alltid gjort det. Det var därför jag gjorde avsnittet Perspektiv på tillvaron som spelades in för ungefär ett år sedan. Då fanns inga tankar på hur mycket vi skulle ha behov av att zooma ut, men kanske behöver vi det avsnittet just nu. Här finns det i alla fall att lyssna på för den som vill: